En helvetes promenad

Idag var det -10 när jag åkte ifrån frövi och ute hos hästarna var det -16 och är det så kallt har jag ingen vidare lust att sitta och frysa på Zorros rygg och jag kan inte klicka med dem för då måste jag vara bar händt och då fryser jag sönder händerna. Tänkte då att jag skulle borsta av dem och ta en promenad med båda pojkarna samtidigt så dom i alla fall fick komma ut från hagen och göra någonting. Zorro fick gå med täcket på sig för jag hade bara tänkt att vi skulle gå och trava liite granna. Det gick bra i början, vi mötte grannen till Ella och Johan med springerspanieln och mina hästar gick bättre bredvid mig än vad den lilla hunden gjorde bredvid sin matte. Svängde in på ängsvägen och tänkte gå så långt som Johan har plogat. Helt plötsligt var det som att någon tryckt på en knapp och Athlas vart skitjobbig. Till och med Zorro vart arg på honom. Han gick och skulle bita på mig hela tiden och sen vart han hur pigg som helst och bara skulle trava och jag vart arg till slut och tappade kontrollen, drog tag i grimman oså men det hjälpte INGENTING som vanligt, vilket jag borde veta. Vart bara värre och värre och tänkte då att vi skulle springa lite så han fick göra sig av med lite energi men han drog ändå och skulle galoppera och tröck ut mig i snödrivan och ja, det var kaos. Vi vände och skulle springa lite till och det var fortfarande ett helvete. Bröt ihop till slut och började grina och då var både Zorro och Athlas snabbt framme med sina mular och skulle pussas och trösta. Satt på huk och pratade med dem en stund, pussades och bara mös. Efter ca 5 minuter gick vi vidare och Athlas skötte sig sååå mycket bättre och det var som att någon tryckt på knappen igen och stängt av det sättet han var på innan. Känns nästan som att han kände på sig att jag inte mådde helt hundra och jävlades bara för att jag skulle bli ledsen och få ur mig känslorna. Senare under promenaden på vägen hem vart Zorro as pigg istället. Han pep en gång och grejade med sina framben och skulle trava som en dåre. Denna gången var det Zorro som drog lite och nästan tryckte ut mig i snödrivan och Athlas galopperade så fint bredvid mig. Gjorde ingen stor affär av det utan saktade bara av och gick resten av vägen tillbaka. När vi var tillbaka fick dom stå inne för Zorro behöver torka sina hovar lite, dom luktar död hov skulle man kunna säga. Fast det där sura spånet gör det väl kanske inte bättre egentligen..