fredag 4 juni 2010

Har aldrig varit med om att en häst kommer springandes självmant utan att man gett den godis flera gånger innan man fångar den. Ikväll när jag kom gåendes kom Athlas travandes emot mig. Jag sken upp som en sol och tyckte det var en underbar känsla. Zorro var inte alls lika taggad utan kom gåendes. Vi tog en promenad nu på kvällen. Zorro fick gå lös i skogen och när vi travade och Zorro kom upp bredvid Athlas, la Athlas bak öronen och bet mot honom. Dom är lite som bröder dem två :) Men kul att det funkar så bra mellan dom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar